1. Varje medlemsstat ska utse en eller flera nationella myndigheter för cybersäkerhetscertifiering på sitt territorium eller, efter överenskommelse med en annan medlemsstat, utse en eller flera nationella myndigheter för cybersäkerhetscertifiering som är etablerade i denna andra medlemsstat som ansvariga för tillsynsuppgifterna i den utseende medlemsstaten.
2. Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om vilka nationella myndigheter för cybersäkerhetscertifiering som utsetts. Om en medlemsstat utser mer än en myndighet ska den också informera kommissionen om vilka uppgifter som var och en av dessa myndigheter tilldelats.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 56.5 a och 56.6 ska varje nationell myndighet för cybersäkerhetscertifiering vara oberoende av de enheter som den utövar tillsyn över vad gäller dess organisation, beslut om finansiering, rättsliga struktur och beslutsfattande.
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att den verksamhet som bedrivs av den nationella myndigheten för cybersäkerhetscertifiering i samband med utfärdande av europeiska cybersäkerhetscertifikat som avses i artikel 56.5 a och 56.6 är strikt avskilda från deras uppgifter och ansvarsområden i förhållande till tillsynsverksamheten enligt den här artikeln och att dessa verksamheter utförs oberoende av varandra.
5. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella myndigheterna för cybersäkerhetscertifiering har tillräckliga resurser för att kunna utöva sina befogenheter och kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.
6. För en effektiv tillämpning av denna förordning är det lämpligt att nationella myndigheterna för cybersäkerhetscertifiering deltar i den europeiska gruppen för cybersäkerhetscertifiering på ett aktivt, effektivt, ändamålsenligt och säkert sätt.
7. Nationella myndigheter för cybersäkerhetscertifiering ska
|
a) |
övervaka och kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna i europeiska ordningar för cybersäkerhetscertifiering enligt artikel 54.1 j för övervakning av IKT-produkters, IKT-tjänsters och IKT-processers överensstämmelse med kraven i de europeiska cybersäkerhetscertifikat som utfärdats inom deras respektive territorier, i samarbete med andra berörda marknadsövervakningsmyndigheter, |
|
b) |
kontrollera att tillverkare eller leverantörer av IKT-produkter, IKT-tjänster eller IKT-processer som är etablerade inom deras respektive territorier fullgör och verkställer sina skyldigheter och att de genomför självbedömning av överensstämmelse, särskilt fullgörandet och verkställandet av dessa tillverkares och leverantörers skyldigheter enligt artikel 53.2 och 53.3 och i motsvarande europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering. |
|
c) |
utan att det påverkar tillämpningen av artikel 60.3 aktivt bistå och stödja de nationella ackrediteringsorganen med övervakning och kontroll av verksamhet som bedrivs av organen för bedömning av överensstämmelse i enlighet med denna förordning, |
|
d) |
övervaka och kontrollera den verksamhet som bedrivs av de offentliga organ som avses i artikel 56.5, |
|
e) |
i tillämpliga fall utfärda bemyndiganden för organ för bedömning av överensstämmelse i enlighet med artikel 60.3 och begränsa, tillfälligt upphäva eller återkalla befintliga bemyndiganden om organen för bedömning av överensstämmelse inte uppfyller kraven i denna förordning, |
|
f) |
behandla klagomål från fysiska eller juridiska personer avseende europeiska cybersäkerhetscertifikat som utfärdats av nationella myndigheter för cybersäkerhetscertifiering eller europeiska cybersäkerhetscertifikat som utfärdats av organ för bedömning av överensstämmelse i enlighet med artikel 56.6, eller avseende en EU-försäkran av överensstämmelse som utfärdats enligt artikel 53, och ska i lämplig utsträckning undersöka det ärende som klagomålet gäller och inom rimlig tid underrätta anmälaren om utvecklingen och resultatet av utredningen, |
|
g) |
lämna en årlig sammanfattande rapport om den verksamhet som bedrivits enligt leden b, c och d i denna punkt eller enligt punkt 8 till Enisa och europeiska gruppen för cybersäkerhetscertifiering, |
|
h) |
samarbeta med andra nationella myndigheter för cybersäkerhetscertifiering eller andra myndigheter, bland annat genom att utbyta information om IKT-produkter, IKT-tjänster och IKT-processer som eventuellt avviker från kraven i denna förordning eller från kraven i särskilda europeiska ordningar för cybersäkerhetscertifiering, och |
|
i) |
övervaka relevant utveckling på området cybersäkerhetscertifiering. |
8. Varje nationell myndighet för cybersäkerhetscertifiering ska åtminstone ha befogenheter att
|
a) |
begära att organ för bedömning av överensstämmelse, innehavare av ett europeiskt cybersäkerhetscertifikat och utfärdare en EU-försäkran om överensstämmelse ska lägga fram alla uppgifter som myndigheten behöver för att kunna fullgöra sin uppgift, |
|
b) |
genomföra undersökningar, i form av kontroller, av organ för bedömning av överensstämmelse, innehavare av ett europeiskt cybersäkerhetscertifikat och utfärdare av en EU-försäkran om överensstämmelse, för att kunna verifiera överensstämmelse med denna avdelning, |
|
c) |
vidta lämpliga åtgärder, i enlighet med nationell rätt, för att säkerställa att organ för bedömning av överensstämmelse, innehavare av europeiska cybersäkerhetscertifikat och utfärdare av en EU-försäkran om överensstämmelse uppfyller kraven i denna förordning eller en europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering, |
|
d) |
få tillgång till alla lokaler hos organ för bedömning av överensstämmelse eller innehavare av ett europeiskt cybersäkerhetscertifikat i syfte att genomföra utredningar i enlighet med unionsrätten eller medlemsstaternas processrätt, |
|
e) |
i enlighet med nationell rätt, återkalla europeiska cybersäkerhetscertifikat som utfärdats av den nationella myndigheten för cybersäkerhetscertifiering eller europeiska cybersäkerhetscertifikat som utfärdats av organ för bedömning av överensstämmelse i enlighet med artikel 56.6, om sådana certifikat inte uppfyller kraven i denna förordning eller en europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering, |
|
f) |
utdöma sanktioner i enlighet med nationell rätt, enligt artikel 65, och kräva att överträdelser av skyldigheterna i denna förordning omedelbart upphör. |
9. Nationella myndigheter för cybersäkerhetscertifiering ska samarbeta med varandra och med kommissionen, i synnerhet, genom att utbyta information, erfarenheter och god praxis när det gäller cybersäkerhetscertifiering och tekniska frågor som rör cybersäkerhet hos IKT-produkter IKT-tjänster och IKT-processer.